I sina tidigare böcker skildrar författaren samernas liv och utsatthet, och hon fortsätter på det temat i denna roman.

Här skildras hur det gick till på en så kallad nomadskola för samiska barn i Norrbotten på femtiotalet. Nomadskolans uppgift var att fostra de samiska barnen till goda svenska medborgare med svensk kultur som förebild. För de samiska barnen innebar detta att skiljas från sina föräldrar i samebyn och förbjudas att tala samiska, men också ofta att utsättas för kroppslig bestraffning. I detta fall är plågoanden självaste husmodern på skolan, Rita Olsson. Med sitt avgrundslika förakt för allt samiskt vill hon förinta alla spår av detta hos barnen.

Varvat med detta får vi följa barnen under några år på 1980-talet när de alla vuxit upp. Några av dem har förkastat allt från det samiska ursprunget medan andra stannat kvar i samebyn och sammanbitet fortsatt med renskötseln. Men gemensamt för dem alla är att de har så oerhört svårt att tala och röra vid det de varit med om. Och så en dag visar sig att Rita Olsson är tillbaka i staden…