När Låt mig berätta allt (del 1 i Hemligheternas ö) kom ut i maj i år bestämde jag mig för att inte läsa den direkt. Jag ville att den skulle få förgylla min semester, och kära nån, det gjorde den. En innerlig berättelse om kärlek, omtanke och livets ibland lite väl kantiga innehåll. En berättelse om hemligheter, en del så hemliga att de inte delas med någon annan än en själv. Har du någon sådan?

Ulrica och Bea är båda vuxna kvinnor vars liv plötsligt förändras på sätt som tvingar dem att upptäcka sig själva och sina inneboende styrkor. Ulrica hittar ett gammalt vykort, smyckat med en vacker malva. Hon vet om sina kopplingar till Ven men ön har i hela livet varit tabu att prata om och ingen vill säga varför. Nu kallar malvans ö på henne, så hon hyr en stuga och åker dit för att lyssna till vad som finns att upptäcka. Oavsett vad andra vill.

Bea har bott på Ven i hela sitt liv. Hennes hus ligger mitt emot Ulricas hyrda stuga, med bara en väg emellan. Från sitt köksfönster, där hon fastnat och satt livet på vänt, betraktar hon stilla världen. Men kvinnan i hyrstugan väcker hennes nyfikenhet. Hon är inte som hyresgästerna där brukar vara. Bea har svårt att stå emot nyfikenheten att få veta mer om kvinnan och det driver henne i en riktning hon inte riktigt tänkt sig. Vem är kvinnan och varför är hon här? Vilken är hennes hemlighet?

Slänger in en kort sidoboll på slutet! Caroline Säfstrand har tidigare gett ut den fantastiska Sanningen om ostrondykerskan. Även den är en berättelse som tar sig in i djupet - och stannar kvar där. Läs båda!