”Du ska veta att jag alltid älskat dig, fastän du aldrig var min att älska.”
Orden som Nells pappa yttrar på dödsbädden sätter hela hennes värld i gungning. Vad menade han egentligen? Det finns ingen som Nell kan fråga, de båda äldre systrarna har hon aldrig haft någon bra relation till och mammans demens är så långt gången att hon knappt har kvar några klara stunder.
Berättelsen växlar mellan nutid, när Nell börjar misstänka att något inte står rätt till i familjens förflutna, och dåtid då vi får följa hennes föräldrar, Bill och Annie, från det att de väntar sitt tredje barn. Det är en stark och gripande läsning, välberättad från första till sista sidan. Jag hade svårt för att lägga den ifrån mig, kanske för att jag hålls i ovisshet ända fram till slutet.