Iran hösten 1978. Shahens dagar är räknade. I den varma septemberluften försöker den gravida Minou och hennes 5-åriga son Nima hitta svalka och få dagarna att gå. Hassan, hennes man, har åkt i förväg till Sverige för att försöka skapa sig en tillvaro där och nu väntar de på pappersarbetet som ska ge resten av familjen tillåtelse att följa efter.

Efter så där 90 sidor förflyttar vi oss från Iran till Panama och får följa shahen själv, en dödssjuk man i exil. På den amerikanska ambassaden i Teheran håller islamistiska studenter 52 amerikaner gisslan och kräver shahen i utbyte mot dem. Så han är reducerad till en bricka i ett spel. Storpolitik ställs i kontrast till vardagstristess i paradiset.

Författaren har skrivit boken till minne av dem som dog i massavrättningarna 1988. Det är speciellt att läsa boken nu när en ny revolution pågår för fullt i landet och historia skrivs varje sekund som går. Det beryktade Evinfängelset för oppositionella är med då som nu.

Förutom temat exil så handlar romanen mycket om födelse och död, så man kan säga att boken rymmer hela livet.