© Bildmakarna Berg AB/Björn Berg

1963 satte sig Astrid Lindgren ned och skrev om en pojke i djupaste Småland med ett hjärta av guld som alltid ville väl med sina idéer, med där det alltid gick åt pipsvängen och blev ett hyss istället. Det var paltsmet, vargagrop, soppskål och självklart upphissning av syrran Ida i flaggstången och mycket mycket mer.

Men även om både pappa Anton och pigan Lina avskydde hans påhitt och utbrast "Förgrömmade onge!" och "Hujedamej" på bred småländska, kunde Emil alltid finna trygghet hos sin mamma Alma och framförallt drängen Alfred - "Du och jag, Alfred".

1971 kom första filmen om Emil, med Astrids oefterhärmliga och trygga stämma som berättarröst. Tre filmer och en tv-serie blev det, som idag har setts och älskats av många generationer barn.
 

Detsamma gäller böckerna. Många tummade och nötta blad har det blivit i våra Emil-böcker. Böckerna om Emil finns numera översatta till 53 språk, och även om alla andra i världen kan läsa om samma äventyr som vi läser om här i Sverige, så är det EN sak som aldrig går att uppleva på något annat språk än svenska. Och det är att få höra självaste Astrid berätta om Emil och alla de andra boendes på gården Katthult i Lönneberga socken. När man en gång lyssnat på Astrid när hon berättar om Emil så är det svårt att inte höra henne även när man själv läser böckerna. Det går helt enkelt inte att undgå.

Har ni missat denna lyssnarupplevelse, kan ni i listan nedanför se alla ljudinspelningar som går att låna via Snoka.

Nu fyller alltså busfröet Emil 60 år, och vi önskar honom ytterligare 60 år av busigt leverne.

Länge leve Emil! Hipp, hipp - Hurra, hurra, hurra!