Iben Mondrup är en dansk författare och konstnär. När hon var tre år gammal flyttade familjen till Grönland där hon levde tills hon blev myndig. Under uppväxten lärde hon känna en unik plats, men konfronterades också med hemlandets övergrepp på ön. Boken Tabita är hennes första som kommit ut på svenska.

Viljestarka Tabita växer upp med sin mamma och två bröder utanför Upernavik på Grönland i mitten på 60-talet. Det är ett hårt liv utan skolgång, men kärleken är desto större. Mamma Abelone arbetar som hembiträde hos ett danskt par, Eva och Berthel. Där finns det socker och mjöl, värme och vinylspelare. Men något skaver. Det danska paret kan inte få barn. Vore det inte en god gärning av de det danska paret att adoptera Abelones barn? Sagt och gjort och det danska paret återvänder några år senare till Danmark med Tabita och hennes bror. Tabita är en gripande roman om adoption, om en becksvart period i Danmarks historia och författaren lyckas göra det med förståelse för alla inblandade. Tabita är inte enbart en stor roman om just Danmarks Grönlandsadoptioner, utan väcker en rad tankar om adoptioner och välvilliga försök att sprida det vi kallar civilisation. Jag blev trollbunden och sträckläste boken.