Maria är uppvuxen på en gård i skogen som föräldrarna förr skötte som arrende. Hon har levt och andats skog och för henne har den alltid symboliserat frihet. Men på sistone har den mer blivit som ett fängelse.

Mamman har gått bort och pappan sitter på ett hem efter att ha blivit dement. Hennes tvillingbror Bror började höra röster i 12-årsåldern och bor på institution. Så Maria är ensam om alla bekymmer. Nu kanske Bror ska få komma hem igen. Syskonrelationen är tveeggad, den är en självklar grundtrygghet och de är på samma våglängd, men ibland förlorar sig Bror i sig själv och går inte att nå.

Det är vardag, med årstidsskiftningar i naturen. Långsamt berättat, om de som blev kvar i ett annat Sverige. Stilistiskt fulländat. Margareta Lindholms sätt att skriva har jämförts med Torgny Lindgrens. Så passa på att låna en sparsmakad och eftertänksam bok i vår som doftar gammelskog!